Dalen 20

Dalens servicehus byggdes 1979 och renoverades 2024. I fastigheten finns seniorbostäder samt ett vård- och omsorgsboende som drivs av Ersta Diakoni.

Framkomlighet

• Entréer kan nås och användas utan att man behöver passera trappor.
• Det finns en bemannad reception, informationsdisk eller motsvarande.
• Det finns en tillgänglig gångväg mellan byggnadens entréer och angöringsplats för bilar.
• Det finns en tillgänglig gångväg mellan byggnadens entréer och parkeringsplats.
• Parkeringsplats finns högst 25 meter från entrén.
• Fritt passagemått vid entrédörr är minst 0,8 meter.
• Avfasad tröskel vid entrédörr är högst 2,0 centimeter hög och med flack lutning.
• Tunga dörrar eller dörrar med dörrstängare är försedda med automatiska dörröppnare.

Syn

• Oskyddade glasytor är varningsmarkerade i ögonhöjd för sittande personer.
• Oskyddade glasytor är varningsmarkerade i ögonhöjd för stående personer.
• Knapparna i hissen kan avläsas taktilt.
• Det finns akustisk information inne i hissen som anger på vilket våningsplan hissen stannar.
• Trappan är kontrastmarkerad på första och sista trappsteget.
• Dörrars placering förtydligas genom kontrastmarkering.

På en planterad och skyddad innergård återfinns David Wretlings bronsskulptur som föreställer en kvinna lugnt sittandes vid en fontän. avid Wretling inledde sin utbildning på Konstakademien i Stockholm på 1920-talet, med bland andra Carl Milles som lärare. Wretling var sedan verksam i mer än ett halvt sekel och gjorde en lång rad monumentalskulpturer, reliefer och plaketter i keramik, terrakotta och gips, trä, sten, marmor och brons. Han dog 1985.

Med uppdraget att skapa en skulptur utomhus för de äldre att vila ögonen på, skapade keramikern Marie Beckman (f 1960) ett helt uterum bestående av sex skulpturer, bord, soffor, växtlighet och en stenlagd uteplats, vilken invigdes 2014. Kusten och minnesbilder av skärgårdens stillhet har varit temat. Marie Beckman är utbildad på norska konst- och designhögskolan i Bergen. Hon har deltagit i en rad separat- och grupputställningar i Sverige, London, Rom, Ljubljana och Helsingfors.

Designduon Folkform, bestående av Anna Holmquist (f 1978) och Chandra Ahlsell (f 1973) har svarat för konstnärliga gestaltningarna interiört. De har hittat formelement i de gamla byggnaderna på Erstaklippan och infogat dem i tapeter och gardiner med mera. I entrén till Mariahemmet hänger en tryckt tapet med mönster som går att härleda ur Bringsalens blyinfattade glas, uppmålade efter förlagor av systrar inom diakonin. Väggen kompletteras med tunna broderade textilvåder där olikfärgade tyger mot en transparent grund får ljuset att silas genom ett textilt glasfönster. Handarbetets Vänner har utfört broderierna.

Anna och Chandra har dessutom skapat ett nytt altare i vitlaserad ask med ett reliefmönster med stiliserade korsformer som smälter samman med fondväggens mönster.

Anna Holmquist och Chandra Ahlsell utforskar skilda material och finns representerade bland annat i Nationalmuseums designsamlingar och genom skåpserien Masonite; Memoriam på Svenskt Tenn.

Längs med väggen i en korridor hänger Lillemor Petterssons keramiska verk. Det är en installation som består av åtta olika skåp där varje hyllplan består av en skulptur bakom glas.

I samband med ombyggnationen av fastigheten 2025 har konstverk från två konstnärer tillkommit. Tidlösa är tolv vävda vägghängda verk av Irene Agbaje. Den bärande idén är verk som håller i livets alla skiftningar, oavsett ålder eller bakgrund. Hon berättar att korridorerna fick henne att vilja lägga mattor längs dem, för att skapa en ombonad känsla alla har en relation till. Nu placeras de på väggarna istället. I Irene Agbajes textilier finns det alltid spår av traditionella tekniker. Verken är som mattor, något som i sig är både gammalt och tidlöst. Folk har vävt mattor genom alla tider för att värma sig, och använt trasiga och oväntade material, det som fanns tillgängligt. Det är alltid traditionella tekniker som används, men nya material och det tiden för med sig ger upphov till nya uttryck och nya verk. Det gamla och det nya möts. Materialet och att verken inte monteras helt slätt, skapar blänkande inslag och varierande skuggspel beroende på omgivningen, rummets ljussättning eller om det är dagsljus som spelar mot verken. De är föränderliga och ser alltid olika ut.

På väggarna finns också Katja Petterssons verk Uti vår hage, som består av åtta tavlor i olika storlekar. Verket är skapat för personer som är 65 år och äldre, och kretsar kring temat minne. Minnet upplevs ofta som ett sluttande plan –där vi i takt med åldrandet glider allt närmare barndomen, både i kropp och tanke. Som ett led i detta har Katja Pettersson valt att arbeta med melodin Uti vår hage, en traditionell folkvisa som i sin enkelhet kan uppfattas som en vaggvisa – och därmed knyta an till barndomens ljudvärld. Melodin, som saknar en känd upphovsperson, bär på flera lager. Under ytan finns en sällsam blandning av liv och död; bland blommorna i sångtexten återfinns nämligen en kombination som historiskt har använts som ett recept på abort. Hon berättar att hennes verk tar sin utgångspunkt i idén om människan som en del av naturens eviga kretslopp – där födelse, liv, död och återgång till jorden flätas samman. På så vis speglar sångens dolda innebörd det centrala temat: att livet aldrig är linjärt, utan rör sig i cirklar.